state of mind

 

index: text state of mind

Ideerna bakom

state of mindär ett lerhuvud ursprungligen modellerat 1994. Det har använts i måleri, skulptur, grafik och digitala bildmontage. Läs mer om hur state of mind tillämpas i olika media

Drivkraften i arbetet med state of mind är att undersöka roller och identiteter som tilldelas av omgivningen och (vad som skulle kunna kallas) ett ursprungligt jag. En identitet skänker individen trygghet och gemenskap men har också ett pris. För att få vara med måste man ofta tillämpa självkontroll. Hur balanserar vi mellan jaguppfattning, identitet och roller? Vågar vi utmana de trygga bilder vi skapat av oss själva? Projekt State of mind är ett sätt att ge uttryck för individens ambivalenta position mellan yttre och inre krafter och (förhoppningsvis) stärka tilltron till var och ens individuella integritet.

state of mind har utvecklats under en lång tid. Projektet startade 1994 med ett huvud som modellerades i lera. Sedan dess har hundratals avgjutningar och bilder av huvudet gjorts i skilda media - skulptur, grafik och fotomontage. Läs om hur det startade

state of mind skapades för att vara ett "neutralt" mänskligt huvud. Det föreställer inte någon speciell person och är inte ett självporträtt. Det är en helt fiktiv person, som skriver sin egen historia, alltid densamme oavsett sammanhang.

Projektet state of mind bygger på att placera in huvudet i olika sammanhang för att se vad som sker i mötet däremellan. Det är en undersökning där huvudet är kalibrerad enhet. En sond som gör att man kan mäta det som huvudet sammanförs med. state of mind mäter temperaturen på den plats den landat i.

Några förebilder:
Huvudpersonen i "Barry Lyndon" av Stanley Kubrick där Barry; huvudrollenförsöker anpassa sig till olika miljöer med ett sorgligt ressultat. Eller Alfred, figuren i tidningen MAD, som på ett humoristiskt sätt dyker upp överallt med samma liknöjda leende. Charles Ryder huvudrollen i romanen "En förlorad värld", (Brideshead Revisited), av den brittiska författaren Evelyn Waugh. Charles söker inte, följer bara med i ett skeende. Han har ingen vilja, är inget subjekt i berättelsen. Mona Lisas leende uppfattas på olika sätt av olika betraktare och gäckar våra tolkningar.