Tankefrön kring ämnet Arkadien

Arkadien

Drömmen om det lugna, okomplicerade äkta livet långt bortom stadens jäkt och onaturlighet myntades på hellenistisk tid och refereras till av många författare och konstnärer: Theokritos, Vergilius, Shakespear, Giorgione, Claude Lorrain, Poussin, Bach, Debussy, Ravel, Mallarmé mfl.

Man tror att drömmen om Arkadien upptod som en reaktion mot den hellenistiska tidens storstäder. I en tid där den politiska makten försvagades tedde sig förmodligen ett individualistiskt liv i stillhet mer och mer attraktivt.

För mig är ämnet "hett" eftersom samma livsbetingelser tycks prägla vår tid. Det finns ett behov av ataraxia (sinnesfrid) mitt i det mest förändringsbenägna samhälle vi känner till - vår tid.

Arkadien som målsättning

Sedan upplysning och romatiken har haft en tro på sett den Pastorala idyllen som den förlösande kontexten. Marx såg arbetet som en förbannelse under kapitalismen men blir en välsignelse under socialismen och pastoraliserar och idylliserar arbetet.

Vänsterns besvikelse övar ett det inte blir någon revolution med en rättvis, jämlik idyll som resultat gör att de istället ägnar sig istället åt cililisationskritik och gröna vågen rörelse där meningen med livet istället hittas ute på landet.

En urban person, mitt i rörelsen, kan lätt att känna motvilja till klichén Arkadein. Den irriterar som personen framför som går för långsamt. Den är världsfrånvänd och därmed utan makt, pengar och betydelse.

Arkadeien är också förljugen och löjlig som när Marie Antionette klädde ut sig till herdinna i Petit Trianon under sent 1700-tal. Ett förkonstlat lantliv utan erfarenhet av vardagen eller valkar på händerna.

Verklighetens Arkadien

Men finns inte även ett rått Arkaden också. Tänk på de enkla människor som man kan möta i bröderna Tavianis filmer. De befinner sig i ett primitivt landskap som stannat av i sitt ursprungliga tillstånd och är hemvist för obildade människor- dömda till tung börda på karg jord i ett bistert klimat.

Drömmen finns ändå där mitt i vardagsbestyren, en dröm om vänskap, frihet och behag. Et in Arcadia ego- kan tolkas som "även jag har levat i Arkadien", dvs har känt ett lyckligare liv.

Freud har en definition på vad psykisk hälsa är, vilket för honom är kärlek och arbete. I vår tid kanske man kan lägga till ännu en variabel: Förmåga till kärlek, arbete och vänskap. Man skulle se sig ha fler kraftkällor och inte vara helt vara hänvisad till arbetet som mått på vårt människovärde.

Arkadien, en plats där motsater kan förenas

Det idealiserande och den krassa verkligheten är varandras motsatser men de låter sig förenas i begreppet Arkadien. Båda ytterligheterna behövs för att kunna "skåda" vilket på grekiska betyder samma sak som teori (theoria) - alltså skapa teorier. Finns inga platser där detta kan ske riskerar vi att få ett samhälle utan mål och förankring, både inom oss själva och i vår relation till omvärlden. Vårt männiksovärde reduceras till endast bestå av arbete och konsumtion.

Nomós betyder betesmark, boplats. Nómos betyder lag eller melodi. Metaforiskt sett skulle man kunna se Arkadiens betesmarker som rudimentära samhällsmönster som tar form. Det är så jag ser på måleriets funktion, speciellt i kombination med lanskapsmotivet; det framträder ett nytt landskap på den vita ytan.